Wohaaa... ett pissigt inlägg!!

Känner trycket på att uppdatera lite här ;-)

Nej vintern är fortfarande inte min grej, men det ylade jag om i förra inlägget. Idag ska jag gnälla på blåsor och inte vilka blåsor som helst utan urinblåsor. Ni vet, sån alla har och som man måste tömma mer eller mindre ofta :p

Har ett hett tips iaf, ha aldrig på er för lite kläder vid minusgrader då alkohol är inblandat och kuttrasjua fan inte då heller. Och i den hornpryddes namn, ring vc vid minsta lilla sveda!!!!!!

Jag gjorde tvärtemot mitt tips och har nu till och från en åkomma som jag kallar för pissa ut ett bowlingklot med taggtråd. Låter det skönt eller spännande? Kan upplysa om att det INTE är skönt. Och man ser ju ut som en strypt groda när man sitter och pissar. Och man får trava till vc i tid och otid och får känna sig som en hypokondrisk dumkopf... la la laaaa....

Har en väninna med ett liknande bekymmer och hon skulle nog med glädje banka in vett på folk som tror man överdriver. Turligt nog tillhör jag inte den stora gruppan iaf... hehe.


Hepp, verkligheten kallar en stund, men håll koll, känner att det kommer spruta ut nått mer här i bloggen senare ;-)

Baj baj så länge :)

Fan vad jag hatar vinterhalvåret!

Är så trött på att läsa och höra kommentarer om att ååh, så mysigt med höst, så mysigt med vinter och snö.

Jag vill kräkas över skiten.

Nej, det är inte min årstid och kommer aldrig bli. Jag mår inte bra av mörkret och kylan. Vill bara dra täcket över skallen och vakna upp till spirande vår, fågelkvitter och ljus.


Minsta motgång vinterhalvåret kan kicka in mig i en må dåligt period och det har hänt nu. Skitsnack och feltolkningar har knuffat in mig fortare i depp....





Vill bara att det ska vara över. Vill må bättre igen. Snart.

Payback???

2010 slutade på ett bra sätt för mig. Och fortsatte vara bra till början av Februari. Där blev allt bara nattsvart och jobbigt. Men jag tänker inte utsätta mig för det igen. Jag är trött på att dra livets nitlotter nu!


Har senaste veckan legat döende i influensa. Minsta feber och jag vill inviga min 1:a med jordvärme. Och som en bonus så verkar jag ha åkt på öroninflammation IGEN! Men kom igen livet, vad tusan har jag gjort för ont? Eller blir jag bestraffad för ett ev tidigare liv?

Har iofs haft en liten höjdpunkt, köpt ny diskmaskin och dammsugare. Wohoo, inget mer diska för hand. Kan erkänna, jag övervägde att slänga alla glas, tallrikar mm och köpa engångs ist *visslar lite lätt oskyldigt*

En olycka kommer aldrig ensam och det har jag märkt det senaste tiden. Människor jag trodde jag kunde lita på har gått bakom min rygg (igen). Men för deras del är det over and out nu. Jag kan inte ha människor jag inte kan lita på i mitt liv, de tar för mycket energi som jag behöver till annat.


Jag var väldigt uppåt för bara några veckor sen, kände livsglädje och hade energi. Men det rycktes bort utan förvarning. Just nu känner jag mig bara dum och naiv. Liksom hallå, vad trodde jag? Att jag skulle ha tur och hitta rätt? *skratt* Stupid stupid stupid.....


Och jag är så äckligt vidrigt trött på snö och kyla nu. Vart är våren? Den smältande snön? Fågelkvitter och knoppar på träden? Små bräckliga vårblommor...

Jag vill kunna vakna och veta att det inte behövs femtielva lager med kläder för att inte frysa ihjäl utanför lägenhetens värme. Jag vill kunna sitta ute utan att behöva bändas bort från bänken med kofot för att röva frusit fast. Kunna ha balkongdörren öppen utan att knäcka istappar från snoken när jag sitter framför tv eller dator.

Men mest av allt vill jag något annat, något som jag inte känner mig tillräckligt stark att skriva om än. Kanske aldrig någonsin.


Mitt hjärta gråter men min mun den ler,
mitt ”glada” yttre är bara vad ni ser.
Ingen förstår vad jag egentligen känner,
inte ens mina närmaste vänner.
Med dem kan jag skratta, sjunga och tralla,
medan jag i nästa ensamma sekund låter mina tårar falla.
Jag vill egentligen bara vara glad,
men jag känner mig innerst inne som trädet som tappat alla sina blad.
Borta är all glädje, lycka, livskraft och mycket mer.
Mitt hjärta gråter men min mun den ler.......












RSS 2.0