Me like ;)


Ibland undrar man...

va tusan ungarna äter egentligen?

Detta inlägg handlar om lukt och konsistens på:

BAJS!

Tål du inte detta ämne så sluta läs och googla på Astrid Lindgren och liknande ;p

Nåja, tbx till ämnet.

Bajs, en del av livet. Både sitt eget men även sina barns (och andras ungar ;) ).
Som nyfödda är det det svart och tjäraktigt. Man lider alla helvetens kval i tron att man sliter sönder den där lilla lilla rumpegumpen när det ska bort. Sen när mjölken sprutar åt alla håll så blir det senapsgul keso och luktar egentligen inget speciellt. Det kan iofs varvas med nått mossgrönt inslag, oftast i samband med tänder eller nån diffus sjukdom.
Den biten kan man ta (Tro mig!).

Och så kommer smakportionernas era. En helomvändning. Mitt luktorgan sa upp sig och flydde till hemlig ort för typ 9 år sen ;) Näshåren vred sig i dödskamp och trillade ur snoken på löpande band. Att nån så liten kan lukta så bläääh där nere ;)

Tur att man i 99% av fallen kan koppla bort klök-reflexen. :D

Synen har väl tagit en del skada med. Ibland är det sjukt stenhårt i blöjan, andra gånger är det smutsigt vatten-konsistens. Ibland är det bajs a la creme. A suprise varenda gång ;).

Min kära syster har i sina (idiotiska?) välmenande?! försök försökt härda mig. Men cupchick girls är INTE att rekommendera *klöks och blänger åt hennes håll* till detta. Är nog mer äckelmagad nu än innan ;)

Men för barnens skull så härdar man ut med ett småskumt flin på läpparna (för de icke vetande så är det kraftigt ihopbitna käkar i desperat kamp för att slippa klökas hehe).

Ett kort men gott? inlägg om bajs. Vid senare tillfälle kanske man skulle ta upp:

KRÄK!


Ha en trevlig kväll :)

RSS 2.0